Idag är min inspiration till att gå ner i vikt borta.
Min inspiration till att laga lchf-mat borta.
Men jag ska försöka och bita ihop, jag SKA nå målet!!! Jag är bara för ivrig just nu. Vill att det ska gå så mycket fortare än vad det just nu gör.

I slutet av denna vecka har jag ätit lchf i exakt 1 månad.
Jag kommer inte ens nått mitt första delmål på den månaden.
Jag har liksom en inre syn av att kilona ska rasa av och under detta fläsk finns massa snygga fina muskler. HAHA, verkligheten är verkligen inte så:/
Blev extra påmind om det idag när jag fotade mig själv, som jag gjort nästan varje vecka sedan första augusti då jag vägde som mest.
Det syns att jag gått ner i vikt, men det syns även att jag varit gravid och att det inte är sommar.
Jag är blek, randig (bristningar) på magen och slapp i skinnet.

Inte en vacker syn alls...

Hur finner man inspirationen då? När man ändå är rätt ful när man tappar kilon...