När vi flyttade hit för snart 2 år sedan var jag ofta ofta rastlös. Jag var van vid att jobba heltid, ha hand om ett hushåll helt själv, umgås med vuxna människor dagligen.. Jag hade gångavstånd till centrum och cafe, krypavstånd till krogar.
Så landade vi i Mockfjärd en lördag i juni, jag var supergravid och jättekär, men rastlösheten fanns där.
Måste göra något, tråååkigt, blir gaaalen.. Klättrade på väggarna ibland.
Så kom Ingo och ett par veckor efter det flyttade vi till det här huset. Och här blev jag lugn... Jag stortrivs här, riktigt mycket. Mina dagar går fort, rastlösheten har lagt sig. Man kan väl säga att jag blivit van?
Men idag, idag kom rastlösheten krypande. Jag klättrade nästan på väggarna.. Min pappa kom förbi och märkte det och hävde ur sig att imorgon så måste han ta med mig nånstans, så jag får se lite vuxet folk.

Imorgon ska jag till Kupolen! Jeeepp!

Puss