Hur mycket jag än älskar mina barn, mer än allt på denna jord, så längtar jag ändå bort ibland.
Jag njuter inte längre av föräldraledigheten på samma sätt, utan går mest och bara längtar till den dagen jag har ett jobb att gå till, där jag har arbetskamrater att prata med, vuxna människor!
Jag är klar känns det som.
Jag behöver få känna mig behövd på annat sätt än att "bara" vara behövd som mamma!

Så är det jag känner just nu, eller som jag känt sista tiden.

Jag behöver någon vuxen!
En vän i närheten vore ju nått:)