Jag följer inte många bloggar, men en som jag läser är ikroppenmin, som är hemsk, tragisk och på ett sätt vacker skriven. Han är döende och bloggar om det.
Jag tycker det här med döden är jätteskrämmande. Jag har inte varit med om det på jättenära håll, har både morföräldrar och farföräldrar vid liv. Förlorat en syster i leukemi när hon var 4 år, men det var så längesedan så det inte "drabbade" mig. Kan inte föreställa mig hur det kändes för min pappa.. Vill inte ens tänka tanken.

Man blir att älska det man har, lite extra, när man läser...