Läste någonstans att 8 år kallas "lilla tonåren" kan börja redan vid 4-6 år...
Och just så känns det som att isa är. Uj sånt temperament! Och gråt gråt gråt.
Gör ont i mammahjärtat att se henne så arg, utan att veta VARFÖR hon är arg?!
Hon är ju inte direkt den som är pratglad när det gäller och tala om hur hon mår, eller känner. Henne får man dra ur saker. Svängigt humör har hon:(
Jag hoppas verkligen att det blir bättre snart!

Nu har vi lagt oss, Marcus börjar jobba imorgon igen. Tillbaka till vardagen...

Här hemma ska det kalasas imorgon. Vid den här tiden för 10 år sedan trodde jag nu att jag skulle dö. På riktigt.
Jag hade så ont och var så trött efter legat med starka värkar så många många timmar. Om 3,5 timme föddes hon... Jag var nersövd och träffade henne första gången på uppvaket, där jag tror att hon är en katt (skapligt borta)

Sedan förändrades allt för mig, hon ruckade mitt liv helt! Total lycka, jag svävade på moln. Ren skär lycka!

Nu blev jag sentimental!
Ska hoppa på Marcus och kramas lite

Gonatt