Tänk va man ändras här i livet. Vad man prioriterar olika saker...
Jag minns helgen innan jag fick reda på att jag var gravid med Ingo. Jag, Marcus och våra barn (då vi hade 2 var) var i stugan i Tansen, det var sen höst, kallt, stjärnklart, fullmåne. Vi grillade älgkött, hade massa levande ljus tända och när barnen somnat satt vi vid öppna spisen och drack vin (jag försökte dricka, hade så ont i magen att jag mest mådde illa) då sade Marcus att just denna period i vårt liv, förmodligen var vår bästa tid någonsin. Allt var liksom sådär perfekt, nästan magiskt. Och förbannat fruktansvärt underbart romantiskt. Han sade att det var ett såntdär ögonblick som vi skulle minnas länge...
Och tänk va rätt han fick!

Tänk om vi då vetat.. Istället satt vi där alldeles nästan nykära, med en dröm om att någongång i framtiden lyckas flytta ihop, vi hade bara ögon för varandra, slukade varandra totalt.
Tänk om vi då vetat att jag 5 dagar senare skulle få positivt gravtest efter samtalat med sjukhuset. Att vår vardag skulle ändras helt, och att vi skulle bli så sammansvetsade som vi nu är...
Vilken resa vi varit med om!