Är riktigt ledsen ikväll. Sprungit som en skållad råtta hela eftermiddagen och kvällen, har inte hunnit sitta en gång och när äntligen de stora flickorna kommit i säng, så vaknade Ingo och skrek (måste drömt något)
Han somnade om i mitt knä, men Marcus har under tiden hunnit somna.

Jag saknar honom så sjukt mycket. Jag saknar OSS så mycket.
Vi kunde inte gå förbi varandra tidigare utan att ta på varandra, kärleksförklaringar som fick hela jorden att snurra.
Nu sista veckorna har vi knappt pratat med varandra. Har vi pratat så har vi tjafsat. Inte stora bråk, vanligt vardagstjafs, men det tär.

Vi är så inne i vardagen att vi totalt glömt varandra.

Inne i en galet trist bubbla, där jag knappt minns hur det var att pussas med honom.

Hur hittar man ur en sån bubbla? Bara blundar och hoppas på att vi en dag vaknar och återupptäcker varandra?

Saknar honom så mycket, fast han bara ligger här en meter bort,.