Hela min värld kretsar just nu kring att storken kan komma när som helst. Säkert aptrist att läsa om, men ni väljer ju själva att läsa eller inte:)

Idag är jag såååå trött. Mamma kom med Åke strax före halv sju och då var jag helt död. Men käkat frukost, druckit kaffe och skickat iväg stora barn till skolan, nu landa en stund i soffan.

Inatt som kommer, för 8 år sedan, så gick mitt vatten som en fors i sängen. Jag och Emilia, som var 21 månader då, var själva hemma och den första jag ringde var mamma. En timme senare kom första värken och 11 timmar efter det föddes hon, Isabelle:)

Men nu 8 år senare, känns det som en evighet till hon vill komma ut till oss.
Ska till mvc imorrn igen iallafall, kolla hur sf-kurvan ser ut och hur hennes hjärtljud är...

Låt henne komma ut till oss nu!