Kommit hem efter god middag hos mamma och pappa, sett på så mycket bättre och kramats en stund i soffan.
Å jag blev lite ledsen en stund, ledsen på ett bra sätt. Satt med Hillevi i famnen och kom på hur lyckligt lottade vi är.
Under hela hennes tid i min mage, har jag bara gått och varit orolig. Allt har varit bara drygt!

Minns som igår juldagens morgon, då Marcus frågade om jag ville förlova mig och då han även berättade att han tyckte jag skulle sluta med mina minipiller. Några veckor senare, den 25:e januari förlovade vi oss och dagen efter plussade jag.
Å sedan månader av oro..

Första veckorna: jag kände mig inte gravid! Å plussen var svaga, jättesvaga.

Ultraljud 1: blev flyttad 3,5 vecka frammåt. Tillbaka efter ett par veckor för rul.
Ultraljud 2: de fann "något" som inte skulle vara där. Tid hos överläkare efter ett par timmar. Vi satt i bilen och jag bara grät. Läkaren förklarade att denna sak förmodligen var en cysta och sånt är vanligare hos barn med kromosomavvikelser. Fick göra fostervattensprov och de bad oss fundera över hur vi skulle göra om provet visar någon avvikelse. Fick även veta att bebisen var en flicka.

En vecka av väntan, en sjukt jobbig väntan. Den värsta jag varit med om. Jag gråter, gråter och gråter.
Men provet visar ingenting!

Ultraljud 3: överläkare i Uppsala, ser cystan och vill vi ska göra en magnetröntgen på fostret.

Uppsala igen, för magnetröntgen. Efter ett par dagar ringer läkaren, fanns ingen cysta!

Ultraljud 4: träffar överläkare i Falun. Cystan finns kvar. Blir skickade till Uppsala igen. Ett tillväxt ultraljud görs och det visar att bebis är något större än genomsnitt, cirka 10%

Ultraljud 5: överläkaren i Uppsala gör ultraljud och tror att det inte är någon cysta i bebisens buk, utan att de är vätska i tarmen.

Ultraljud 6: inget finns kvar i bebisens buk, allt ser fint ut. Görs ännu ett tillväxtultraljud och där visare det sig att bebisen är 17% mindre än genomsnitt och väger cirka 2900g

12 timmar föds Hillevi, frisk, underbar och 3880g tung.

Så fruktansvärt mycket oro, så kommer hon till oss och mår hur bra som helst!
Älskade älskade unge <3