Så försöker jag mig på en förlossningsberättelse... Som jag skrivit tidigare så var jag ju i Falun på koll igår, blev undersökt och var öppen för ett finger och enligt tillväxtultraljudet beräknades hon väga cirka 2900g.

På väg hem från Falun fick jag ruskigt ont i ryggen, Marcus skulle in och handla i Borlänge men jag fick sitta kvar i bilen för det gjorde så ont. Direkt vi kom hem i femtiden på eftermiddagen fick jag ta två panodil och lade mig i ett bad.
Parkerade oss i soffan, jag, flickorna och ingo. Marcus spelade gitarr och vid sju kände jag första värken. Ingo var trött så jag gick in och nattade honom och där i sängen började de komma tätt, direkt! Klockade dem och det var cirka 5 minuter mellan och de varade i ungefär 1 minut.
Låg i sängen och bara kände efter.
Gick upp och berättade för Marcus som blev nervös. Messade mamma att hon kunde vara beredd att komma till oss och så ringde jag förlossningen och rådfrågade. Eftersom det var fjärde barnet bad de mig komma in direkt, det kunde ju faktiskt gå fort.

Jag var osäker, livrädd att komma in till Falun och bli hemskickad, men vi pussade barn hejdå och så for vi. Kom in till förlossningen i 22-tiden och fick då ta ctg-kurva som visade ganska täta värkar, men inte så starka.
Hon undersökte mig och jag var öppen ungefär 1,5 cm. Jahopp liksom:/

Men eftersom det gick så fort sist så ville de inte vi åkte hem, utan vi fick lägga oss i deras vilorum. Jag i en säng och Marcus på madrass på golvet.
Klockan var väl cirka 23 och vi somnade direkt båda två. Jag slumrade bara, låg och försökte slappna av vid varje värk och andas.
Strax efter klockan 01 så fick jag ruskigt ont, bestämde mig för en dusch och där i duschen kände jag att nu jäklar tar värkarna i. Väckte Marcus och bad honom ringa på klockan efter personalen å de kom direkt. Fick ta på förlossningsrock och hon undersökte mig och jag var då öppen 4 cm. Fick min älskade lustgas vid kvart i två på natten och nu fick jag djävulskt ont. Galet ont. Värkarna kom i ett och jag fick nästan panik, jag bad henne att snälla ta hål på hinnorna så att lite av trycket neråt försvann.
Hon gjorde som jag sade och vattnet gick, å det var brungrönt då bebis bajsat i vattnet. Undersökte mig och var då öppen 7 cm.
Vid det här laget så tappade jag fokus helt. Jag hade inte kontroll på kroppen alls, jag sög lustgas och tröck Marcus hand hårt hårt. Han strök mig över pannan hela tiden.

Barnmorskan skulle hämta något, eller göra något. Ingen aning om vad, men hon lämnade mig och Marcus där ensamma. Jag totalt insluten i mig själv, i denna fruktansvärda smärta och ett enormt tryck neråt. Jag trodde jag skulle gå av på mitten.
Då kände jag att nu kommer hon.
Precis då gick hennes hjärtljud ner till noll.
Jag skrek till Marcus att ringa på knappen. Vet inte om han hann göra det eller inte, in kom iallafall 2 barnmorskor och jag krystade. Det gjorde så jävla ont! Jag trodde jag skulle spricka upp till hakan och skrek att jag bajsar på mig. (vilket jag kanske gjorde? Ingen koll ) Jag ville inte mer!!! Barnmorskan bad mig försöka att inte krysta, vilket var omöjligt. Jag ville ha ut henne, direkt.
Å då kom hon. 02.22 Hon skrek direkt och jag fick upp henne på bröstet.
Hjärtljuden gick ner på noll pga att ctg- apparaten tappade kontakten, inget annat.
Barnmorskorna frågade hur de gick för Marcus, som såg helt förstörd ut stackarn. Men de gick bra :) han fick klippa navelsträngen och jag fick krysta ut moderkakan och tjopp så var all smärta borta!
Vi lämnades ensamma för att ta igen oss, satt och bara såg på henne. Så fin!
Vi fick in fikabrickan, jag var vrålhungrig och Marcus kunde inte äta. 3880g och 52 lång var hon och fick lov att badas då hon hade massa fostervatten med bajs i håret.

Förlossningen gick fort även denna gång. Upplevde inte samma fokus denna gång som med ingo. Jag tappade kontrollen mer, tog inte smärtan lika bra som sist. Det gjorde helt enkelt mycket ondare! Jag hade tillochmed ett tag tanken att be om bedövning, men klarade mig på lustgas.
Men nu är det över! Sprack inte något alls, sköönt!
Och detta var absolut absolut min sista förlossning!