Jag är besviken över mig själv, hur kass jag är på att vårda mitt förhållande. Jag brukar vara mästare på det där, jag är drottning på att visa kärlek. Jag har alltid varit mycket för att ta på den jag tycker om, krama, pussa, bara känna...

Nu då? Ingenting...
Jag tänker tanken, men mer än så blir det inte. Jag räcker inte till just nu. Räcker till att vara mamma, laga mat, städa, sköta hemmet, hålla reda på allt som bör hållas reda på. Men att vara den där bra fina snälla sambon, det räcker jag inte till.

Vi älskar varandra. Jag vet att han älskar mig. Han vet att jag älskar honom. Men som sagt, mer än så är det inte. Vi är jämt trötta. Sover vi inte, så är det fullt upp med barnen.

Hur gör ni andra för att vårda ert förhållande!?

Men nu sova, de andra sover redan