Känner mig aningen dämpad ikväll... Oron har återigen tagit över, sjutusen tankar flyger runt. Vår bebis har något i sin lilla lilla kropp som ingen riktigt vet vad det är än!! Det kan hända precis vad som helst, vi har noll kontroll! Om nu allt går som det ska och vi får en liten tös, tänk oron som kommer gnaga hela tiden, vetskapen om att det finns något som inte ska vara där.. Tänk om det är något som gör att hon kommer ha ont? Tänk om det är något som gör att hon måste opereras redan som litet spädbarn? Tänk om det faktiskt är något riktigt farligt?? Tänk om vi förlorar henne? Allt detta "vi vet inte riktigt vad det är" är så frustrerande.. Ingen vet nått! Vi ska ju få komma till Uppsala igen på magnetröntgen, jag vill dit direkt nu! Jag vill få tecken på tecken på tecken att hon mår bra där inne... Jo,denna graviditet har bara varit ständig oro. När ska jag få börja njuta av min allra sista graviditet?????