Blöder näsblod, sitter med sovande ingo på bröstet och vill bara sova... Idag är jag sentimental, tacksam för allt jag har. Jag har tre underbara barn, två härliga bonusbarn, en fantastisk sambo. Kan jag verkligen begära mer? Varit och pratat om framtid och dåtid. Väcktes en massa minnen när jag berättade om tid som varit. Hur fan kunde jag stå ut så många år?? Bara massa svek och lögner. Det var ju inte längesedan jag skrev om detta lugn som äntligen lagt sig över mitt liv. Nu är det oro, på oro, på oro... Förlåt om jag bara gnäller, men fruktansvärt skönt att få skriva lite här. Skulle kunna skriva sååå mycket mer, men tvekar... Äh, ska blunda nu Hejhej