Konstiga tankar idag, känner mig glad och ledsen på samma gång. Glad och tacksam över allt det fina i mitt liv just nu och ledsen över att veta att det skulle kunna vara över på några timmar.. Ni som är i ett förhållande, blir ni aldrig riktigt rädda? Får ni aldrig den där känslan att "han skulle kunna lämna mig precis när som helst!" ?? Konstig känsla, jobbig känsla. Jag blir dessutom extra jobbig mot Marcus när jag är såhär. Fast han vet att det blir så i perioder, så han får stå ut. Fast det är kanske just det, står han ut? Jag är låååångt ifrån den perfekta flickvännen. Inte ofta han ser mig sminkad längre, allt som oftast i mysbyxor och oborstat hår, jag är ganska ofta sur och skäller på honom utan någon speciell anledning, jag är nästan jämt trött, gnällig. Jag är blek, otränad... En dag kanske han kommer hem och säger att han inte är ett dugg kär i mig längre, att han inte tänder på mig, att han tröttnat på mitt tjat och surerier. Jag mår illa av tanken! Fy fan!