kommer på mig själv att blicka tillbaka ett par år. Extremt pirr i magen, de barnlediga helgerna började alltid i köket i mockfjärd, tända ljus, musik, matlagning, hångel, snusk, vin, sena nätter, trång säng å en massa massa kärlek. Jag skakade i hela kroppen av nervositet varje gång vi skulle ses.
Vi var så långt borta från vardag man kunde komma. Långt bort från bajsblöjor, nerspydda kläder, barnskrik, stuvade makaroner och mysbyxor.
Inte trodde jag då att vi om ett par år skulle somna till antikrundan i sängen med en liten bebis bredvid oss.

Men det härliga är att jag ÄLSKAR det här, fast man självklart längtar bort då och då... Drömma kan man ju!