Känns overkligt, så långt borta, så konstigt. Tycker att det var igår då marcus frågade om vi skulle förlova oss och han sade att han tyckte vi skulle skaffa en till liten.. Ett par veckor senare förlovade vi oss och dagen efter testade jag positivt graviditetstest.

Efter det har tiden bara försvunnit. Jag har spytt, skrikit galet mycket på hela familjen, grinat, grinat lite mer, gnällt, gnällt, gnällt..
Nu är jag i vecka 33, i slutet av september kan vi kanske ha henne här. Fast siktar in oss på början av oktober:)