Ingo har haft ännu en böknatt. Det är sånna nätter jag funderar över hur det ska gå när vi får en till! Jag får minnen från nätter för cirka 7,5 år sedan, då jag satt i sängen, med en hysteriskt ledsen nyfödd och en ännu mer ledsen ettåring och hur jag själv inte kunde sluta gråta. Tre månader med bara skrik, skrik, skrik. Jag lovade mig själv att aldrig nånsin skaffa barn tätt igen. Å här är jag nu, å kommer ha ÄNNU tätare mellan bebisarna... Å hjäääälp! Haha Men försöker övertala mig själv att det kommer gå bra. Marcus är som vanligt övertygad om att de kommer gå toppen, som vanligt. Han ser positivt på allt! Jaja, nu ska jag griljera skinka! Puss