Åt skinkmacka, nygriljerad skinka är möms! Å så lite lunch på det å nu skulle jag lätt kunna gå och sova, men det går inte. Barn ska roas å disk ska fixas, snart kommer även de större barnen hem å har vänner med sig, så det blir full fart. Marcus jobbar sent, så blir ännu en middag ensam med barnen. Jag saknar honom!!!! Jaja, jag känner iallafall hur det rör sig i magen. Vågar knappt skriva så, för tänk om vi kommer på ul, så finns inget där??! Tänk om man bara kunde få ett tecken, på att allt står rätt till inne i magen. Att det faktiskt bakas en liten. Oro, oro... Jag måste sluta fundera så jäkligt!