jag vet liksom inte vad jag ska blogga om, Ingo sover igen på nätterna, så nu kan jag inte ens gnälla över det;)
Dagarna rullar på i sin takt, vi kliver upp, busar, dansar, äter, sover lite och så försöker jag hålla hemmet flytande. Jag har för andra dagen i rad sovit middag, mitt humör behöver det, min kropp behöver det, hela mitt huvud behöver det.
Förmiddagarna är bara en enda lång slö-period. Jag försöker att gå ut och gå varje morgon, men vid strax efter åtta när jag kommer hem, dunkar jag ner rumpan i soffan och där sitter jag fast till lunch nästan. Slö? Javisst!
Men frammåt eftermiddagen så brukar jag komma igång, om jag har tur..

Men mitt i allt detta trista grå som är typiskt november är jag så kär så jag nästan spricker. Vi låg och pratade igår kväll innan vi somnade om när vi träffades. Om messen vi skickade, om första gången vi sov tillsammans, första gången vi sade vi älskar varandra osv.. Blir alldeles nostalgisk, haha.. i januari är det 3 år sedan vi träffades. OJOJOJ! Å jag blir fasen bara mer och mer kär i honom! <3

Men nu har jag slöat klart, nu ska jag brygga kaffe och sätta igång dagen. Bättre sent än aldrig!