Fastnat i något drygt, smetigt, jobbigt. Vad det beror på just idag vet jag inte. Men jag har översvämning, på tankar. Just nu känner jag mig ruskigt ensam. Jag behöver någon att bolla tankar med, någon som inte är karl. Jag behöver en minuts paus från att vara mamma, en minuts paus så jag kan stanna upp och känna efter. Hela övervåningen röjd, skurad, dammad. Alla leksaker på sin plats, toan skrubbad. Så kom jag ner och möttes av ett kaos, grejjer över hela diskbänken, ungar som kastat kläder i hela hallen, tvättkorgen svämmar över. Det nästan svartnade för mina ögon och jag kände hur allt bara rann över... Pausknappen, en vän och barnvakt en halvtimme så jag fick gråta av mig en stund är vad jag behöver precis nu!! Men istället får jag bita ihop och försöka orka några timmar till innan läggdags.. Frida är inte på topp idag! Fy fan!