Ni vet när man ser på teve gravida kvinnor som ena stunden gråter krokodiltårar som bara sprutar och i andra stunden gapskrattar? Jag har alltid tyckt att det varit överdrivet, för så var verkligen inte jag när jag var gravid med emilia och isabelle. Men tji fick jag! Jag har förvandlats till något konstigt, någon jag inte alls känner igen...

Kanske beror det på att det nu inom en kort tid ska hända en massa i mitt liv, inga skitsaker, utan viktiga, stora, betydelsefulla saker. Å det skrämmer fullkomligt livet ur mig! Det skrämmer mig bara mer och mer.
Missförstå mig inte nu, jag ser fram emot det massor. Han är han med stor H, å bebis ser jag fram emot massa massa. MEN jag är iallafall rädd. SKITSKRAJ!
Jag ska flytta någonstans där jag liksom inte har någon nära. Jag känner några lite sådär ytligt, å så känner jag Marcus. Jag kommer vara ensam som fasen. Jag umgås inte med mycket folk här hemma heller egentligen, man har fullt upp med jobb, hem osv. Men jag vet att om jag vill akutträffa någon, gråta mot någons axel, måla naglarna med någon, ta mig en fylla med någon (när jag nu inte är gravid eller ammande) så finns det vänner nära. Å jag har alltid alltid mamma och pappa i närheten. Mina klippor, mitt abslout största stöd här i livet. Nu kommer de vara alldeles för långt bort.  Rädd, rädd, rädd.

Men mitt i all denna rädsla, alla mina små sammanbrott, mitt i denna just nu tårfyllda vardag, så är jag förbannat lycklig. Jag älskar verkligen Marcus, så jäkla mycket. Han är så olik de andra karlarna jag haft mitt liv. Jag har träffat svin, idioter, hjärtlösa typer.  Å så träffade jag honom. Han som får mitt hjärta att svämma över.
Jag har dessutom två underbara döttrar, som kan driva mig från vettet ibland, men jag älskar dem högre än allt annat. Och dessutom har jag lillkotten i magen. Resultatet av en massa kärlek, som helt oplanerat planterade sig där inne och ruskade om min vardag totalt.. Den lilla som jag inte alls längre vet vad det kan vara, jag har inte mött en enda som tror det är en flicka, förutom jag själv. Så nu tvivlar även jag...  Kanske bor en liten pojk därinne iallafall:)

Men nu ska jag ta alla mina hjärnspöken och natta de små...

Sorry om jag tjatar,,,

pöss