Nerkrupen i sängen, men det är på tok för varmt för att kunna somna. Men va gör det när jag iallafall inte ska jobba imorgon?! :D Ok, jag ska upp iallafall eftersom att flickorna ska till skolan, men sedan får jag liksom göra vad jag vill. Fast morgondagen är ganska fullbokad, förmiddagen ska spenderas hos fina Lina, å hennes söting Ludde:)  Å eftermiddagen ska spenderas med att FISKA! Å äta, å umgås! Ska bli riktigt roligt. Tänkte dessutom hinna med att gå en stund på morgonen när jag lämnat tjejerna. Jag börjar känna att jag fläskat på mig å jag tycker det är aningen jobbigt. Å jag VET att jag inte gått upp mycket för att vara gravid, å jag VET att det är värt det och jag VET att det är hur fånigt som helst att tänka på hur kroppen kommer se ut sedan.

Men jag har liksom haft ett mål tidigare, å det var att jag skulle va snygg när jag fyller 30. Jag kommer aldrig bli en sån som är vältränad och fit och smal och så, eftersom att jag älskar livets goda alldeles för mycket och är på tok för lat för att ens nämna ordet träna.
Men strax innan jag fick veta att jag var gravid så provade jag nog för första gången i mitt liv en diet. Jag började med lchf och blev peppad som fan då det faktiskt fungerade!! Jag gick ner 5 kilo på några veckor och höll mig även på den vikten när jag började äta "normalt" igen.

Men som sagt, så blev jag gravid. Å jag kommer att få barn ett par månader innan jag fyller 30, vilket kommer innebära att jag inte kommer va snygg. Missförstå mig rätt, jag menar det att min kropp inte kommer att återställt sig i sin vanliga form. Å kanske är det så att jag nu är så pass "gammal" att jag aldrig kommer kunna bli "snygg" igen...
Ni missförstår mig säkert och stör er en massa på det jag skriver. Men det är så jag känner. Så har jag aldrig känt när jag varit gravid med Emilia och Isabelle, men det var ju några år sedan.

Kanske jag hamnat i nån slags 30-årskris? Men jag är rädd för hur jag kommer att se ut.
Jag är blek, å kommer fortsätta vara det eftersom jag bränner mig lätt i solen. Jag väger alldeles för många kilon extra och skulle gärna gärna svälta mig efter jag fått barn så jag väger en 60 kilo, vilket jag vet är en omöjlighet för mig. Jag har dessutom fått blåa strimmor på undersidan av magen, som jag vet kommer blekna men aldrig försvinna.

Jag vill liksom inte bli en sån där mysbyxmorsa som bara är grå, sur och trist.
Ok, första bebistiden vet jag att utseendet ligger på prio etthundra. Men sedan då?

GAAAAH, jag blir rädd av tanken och förbannad på mig själv att jag ens HAR tanken.

Jag ska fylla 30!!! jag ska bli 3-barnsmorsa och jag ska flytta till Mockfjärd. Hur glamouröst låter det?

Men det är bara att inse, att det är ju nu jag är som lyckligast. VAFAN gnäller jag för? GAH!