Klockan slår strax fyra, jag har drömt så jobbiga drömmar att jag nu har en stor klump i magen och på vippen att börja gråta. Skulle vilja väcka Marcus bara för att få höra något fint ord, men ska låta honom sova... Ibland tar hjärnspöken över mig helt, i vissa stunder litar jag inte på någon annan än mig själv. Jag är så sjukt rädd för att bli sårad, livrädd att bli lämnad... Jag skulle inte klara något sånt nu! Usch, måste väcka honom ändå känner jag. Blev jätteledsen, hjärnspöken bort!!!