Man blir nog lite knäpp på slutet när man är gravid, man har liksom inte mycket annat i huvudet än just att få träffa sin lille man burit på så länge.
Jag har skrivit ganska mycket med mina barns storasysters mamma. Hon och jag blev gravida ungefär samtidigt och hon var beräknad ungefär en vecka efter mig. Igår skrevs vi och hon hade varit på mvc och allt såg bra ut, hon kände inget och så vidare. Å så inatt kom deras tös. Åååå jag blir nästan avis. Jag vill träffa vår också!!! På fredag är det fullmåne, kanske man ska ha extra mycket mys och färdknäppningar då så att det kanske sätter igång:P Fast just det där med färdknäpp vetefasen, läser om folk som får en massa sammandragningar och förvärkar av sex, jag märker ingen skillnad alls... Strunt samma, den kommer när den är klar:)

Igår var iallafall en dryg dag. Dåligt väder, rastlösa barn. Det åskade och blixtrade så det blev strömlöst och sedan fick vi inte fart på varken teve eller dator. Å barnen blev ännu mer rastlösa. Å jag var galet trött och hade helst velat sova bort hela dagen.  Var ju till MVC igen igår, allt var ok. De togs inga blodprover och jag behövdes inte vägas eftersom att det är så pass nära BF. Jag bad henne känna om hon kan uppskatta någorlunda om det är en stor eller liten bebis. Hon kände och klämde och sade att det är en normalstor bebis mer åt det mindre hållet:) Den ligger iallafall där den ska, sjunkigt ner, men lite lite ruckbart huvud, vilket inte säger så mycket sade hon då det är mitt tredje barn, inte säkert det fixeras alls. Nästa tid är den 26:e och hon trodde inte att jag skulle komma då. Men jag tvivlar fortfarande... Jag kommer gå över! Jag siktar in mig på det!


Hade en mysig kväll med marcus igår, vi såg film och kramades massa. Han är för go. Alltså, helt galet va jag är kär i denna människa. å jag veeet att jag tjatar om det, haha. Men jag är bara så glad!
Jag har haft stormiga förhållande tidigare, som har kantats av otrohet, bråk, ännu mer bråk och en massa tårar.
Mitt och Marcus förhållande är långt ifrån stormigt. Vi har inte haft ett enda storbråk (förutom en gång när jag fick nå fnatt på fyllan efter att jag druckit sprit, vilket jag INTE ska göra. Ångest heeej dagen efter, pinsamt) Visst tjaffas det, men tjaffsen går över på 2 sekunder och slutar oftast med att nån av oss skrattar. Att få Marcus arg är inte det lättaste verkar det som, han är bara för sööööt <3

Nä, massa svammel. Jag har inte tid att sitta här ju, ska diska och dammsuga.

Puss på er