Jag vill inte vara någon som irriterar sig på saker. Jag skulle vilja vara en sån som alltid är go och glad, som aldrig tror fel om folk, aldrig irriterar sig på saker osv... Men tyvärr är jag inte sån, inte jämt iallafall. Jag kan vara en riktig jäkla bitter kärring ibland som stör mig på en MASSA saker.
Just nu så finns det vissa saker, som att jag har lungor som är konstiga. Det känns liksom som om att jag inte kan ta ett riktigt andetag, å det gör mig ARG. Att jag inte är den där pigga friska tjejen för tillfället, gör mig arg. Att jag har ett sår inne i kinden som jag biter sönder nästan varje gång jag ska tugga något, gör mig arg.

Å saker som gör mig bara irriterad, det vet jag inte ens om jag orkar skriva om?! Som de här kommentarerna folk skriver på bloggar runt om angående amning, är det inte lika bra att låta folk göra som de vill? Amma om du vill och kan! Vill du inte, eller kan inte, så gör det inte? Man märker nog bäst va sitt eget barn mår bäst av, å en glad välmående mamma är oftast bra mycket roligare än en sur ovälmående mamma. Jag har ammat båda mina barn, å jag tillhör den skaran som tycker det är helt underbart. Närhet! Men som sagt är det inte alltid gyld och gröna skogar, Jag hoppas på att kunna amma lillkotten som ligger i magen också, men man vet ju aldrig. Kanske kommer ut en som inte alls gillar mammas goda mjölk:)

Annat jag kan irritera mig på är sånna som är "mellan två arbeten" som klagar på att det aldrig finns tid att städa/tvätta osv. Nu trampar jag säkert en massa folk på tårna, men jag kan inte riktigt förstå vad man gör av tiden? Att vara mammaledig och ta hand om en bebis, då FÅR man gnälla. Eller om man jobbar heltid och då få den lilla tid man har hemma till att räcka för städ/tvätt/mat, då får man gnälla. jao, finns nog mååånga som inte tycker som jag, å jag har självklart inte alltid rätt. Men jag skriver bara om va JAG tycker:)

Å så föräldrar som gnäller över att det aldrig får egentid. Sådana som delar sin vardag med pappan/mamman. Jag lovar att ni med all säkerhet får lite egentid. Är ni så trötta att ni bara gråter, eller ligger i 39 graders feber, eller spyr i vinterkräksjuka, så är jag hundra på att er partner självklart ställer upp att natta barnet/barnen? Att ni om ni vill verkligen iväg på det där träningspasset, så kan ni kila iväg 1 timme, eller ta en dusch medans partern tar barnen. Kom igen när ni är helt ensamstående, utan någon som helst hjälp av pappan, DÅ kan ni gnälla.



Å usch så elak jag känner mig nu,
Får skylla på att jag inte är på topp, att dessa saker kanske jag inte alls irriterar mig på imorgon?