förra söndagen fick emilia hög feber och har sedan dess varit hemma från skolan. Onsdagkväll började jag känna mig konstig och de slutade med att jag hade närmare 40 grader även jag, med en hosta från helvete och nu även rejäl förkylning. Jag har sedan i onsdags gått på smärtstillande/febernedsättande var fjärde timme, det KAN inte vara bra?! Tyckte iallafall igår när jag vaknade att jag var aningen piggare, men det lär jag ta tillbaka. Jag är totalt slut nu, kommer inte ur liggande läge. Överkörd av ett tåg.
Att nu dessutom Isa fått feber, känns nästan skrattretande. Hade jag kunnat vänta mig annat? Att jag numera vabbar mer än jobbar gör att jag även har ett samvete som plågar mig. JAG VILL JOBBA, JAG VILL VARA FRISK och JAG VILL HA FRISKA BARN!
Går in i graviditetsvecka 20 och det påstås att det är nu man ofta kan njuta som mest, innan alla krämpor som ryggont och så sätter igång. Men snälla, låt mig njuta då???

Det går knappt att prata med mig för det enda jag gör är att fräser mot folk, å jag är just nu världens sämsta flickvän.
Men jag orkar inte, inte någonting. Jag vill inte ens äta?! Å DÅ är det nått som är fel?

Kör över mig med en ångvält någon tack?!