Att börja fundera när man är ensam en kväll och barnen sover, är ingen bra idé. Slutat med att jag är ruskigt ledsen och det enda jag skulle vilja nu är att få prata med honom och få bort mina orostankar. Men han är många mil bort, och han sover och jag vill inte väcka honom sent genom att ringa och storgråta i telefonen.
Jag är riktigt rädd för ganska många saker. Inte alltid rädd, men ikväll blir jag vettskrämd av minsta lilla tanke.
Jag är rädd för att bli olycklig, rädd för att bli ensam, rädd för vardagen. Jag skulle kunna skriva helt galet mycket nu, men väljer att låta bli. Jag vet inte om så många skulle förstå...

Och när jag är så här, så valde jag att slå på Love and other drugs. Å OJ va jag fick torka tårar. Jag gillade filmen, riktigt mycket.

Men nu ska jag försöka att sova och få bort alla jobbiga tankar, känns lättare sagt än gjort:(