När jag hör ordet öroninflammation, tänker jag direkt barn! Emilia var ett sånt där "öronbarn" med öroninflamationer gång på gång, som resulterade i att hon fick sätta in rör i öronen. Så för mig innebär det ordet sömnlösa nätter, barnskrik och trött mamma.

Men inatt fick det en annan innebörd, jag kunde inte sova liggandes, det bara dunkar i öronen! Höger öra känns som om jag har en järnvägsstation i. Vad göra? Huskur nån? Jag fullkomligt lever på panodil just nu, för att lindra det.
Men ungar är uppe, påklädda och klara och det är bara att bita ihop och knata iväg till skolan med dem och sedan bita ihop ännu mer, samla tankarna och gå till jobb. Vrak är va jag är, med immunförsvar noll. Jävla gnällkärring!