Vaknade imorse och ville inget annat än att bara gömma mig, söndag och det innebär att jag ska lämna Marcus och fara hem igen. Det gör mer och mer ont, varenda söndag är en plåga och det här måste snart få ett slut. Jag vill packa ihop alla saker, ta med mig flickorna och flytta, helst nu direkt, helst hade jag gjort det redan idag.
Va fasen, jag har träffat han som är mitt allt. Jag har träffat den där som man bara träffar en gång i sitt liv, jag har för första gången träffat någon som gör mig lycklig rakt igenom, men så bor vi inte tillsammans. Jag får inte alls dela vardagen med honom, jag kommer till honom fredagkvällar och åker söndag dag. Vi får två nätter tillsammans, en enda hel dag tillsammans, på lördagar.
Å varje söndag vaknar jag med en klump i magen. Å det håller på att driva mig till vansinne snart. Det måste bli en ändring. Vi har om 3 månader, träffats i två år. Vi har varit tillsammans i ett. Vi är vuxna människor och vi måste komma på en lösning.
Mitt hjärta längtar bort, mitt hjärta längtar till Mockfjärd.

Helgen har varit toppen iallafall, som vanligt. Var meningen vi skulle till Lima, men eftersom Marcus bil gav upp i Borlänge så blev det inget alls. Istället så såg vi film i fredags, kröp ner i sängen klockan åtta för att se Idol, men vi båda somnade långt innan det var slut, å vaknade pigga på lördagen. Då dukade vi upp med nybakat bröd, kaffe med vispgrädde och kanel och film. Sedan promenad och handling och så vitlöksfrästa kräftstjärtar, avocadoröra, lax och vin... 
Å idag har vi båda varit dämpade, eftersom jag skulle fara mot avesta igen. Så vi har mest kramats och kramats.

Men jag vill bort nu...