Emilia sover redan, Isa mest bara tjatar och jag, jag gör inte nått. Sett slutet på Änglavakt. Jag kan verkligen rekomendera den, en såndär fin och vacker film, som fick mig att tänka en massa. Händer allt av en ren slump, eller är det ödet? Är vår framtid redan bestämd?
Var det ödet att jag tillslut gick med på att träffa Marcus? Var det ödet att just han och jag träffades? Att jag tillslut träffade någon som gör mig lycklig, efter en massa massa bakslag och nötter?

Jag tror på ödet, jag tror att allt har en mening, trots att det just då kan verka overkligt. Allt det jobbiga man går igenom, gör dig till slut starkare!
Å jag är helt säker på att ordspråket "Efter regn kommer solsken" stämmer helt. Fast efter en massa solsken kan det ju tyvärr komma en hel del regn med. Äh, ni förstår kanske va jag menar?
Å just detta kan plåga mig, då jag oftast när jag är riktigt lycklig, bara går och väntar på att det ska skita sig alltihop. Inte så smart kanske, utan mest jobbigt för både kropp och själ.

Å just ja, jag har färgat håret nu. Blev inte nöjd. Det blev rött, men mer rött i botten. Funderar på om jag ska färga det en gång till med rött för att kanske få det lite jämnare? Eller ska jag ta och ha i en mörk toning. Nån som har tips på hur jag ska göra?

Men nu ska jag natta den lilla och hoppas på att den stora sover lite mer inatt än va hon gjorde igår.
Emilias feber blev ju inte bättre, utan högre idag. USCH!