Människor har behov av saker. Vissa saker mer än andra. Ni vet saker som mat, sömn, dagsljus, bekräftelse, närhet, kärlek...  Vissa dagar känner man av sina behov mer än vanligt. Idag är en sådan dag. Idag BEHÖVER jag närhet, bekräftelse och en massa massa kärlek. Men min karl är alldeles för många mil bort för att kunna ge mig det, å det stör mig så fruktansvärt. Distansförhållanden är SKIT! Just nu är det sämre än skit, det är rent ut sagt förjävligt. Jag har ju inte direkt varit på topp den sista tiden och vid just sådana här perioder i livet, borde det vara förbjudet att vara ensam. Jag borde få ha en famn att krypa upp i när jag mår som sämst. Nu är ju svackan över, men jag vill iallafall ha honom hos mig. JAG VILL HA HONOM HOS MIG!!!!!  Jag är trött, på vippen att börja storgråta och jag vill ha honom här!

Men istället så lyssnar jag på mina två döttrar som är på uselt humör båda två, som bråkar inne på sitt rum. Jag ska få in dem i duschen, natta dem och sedan natta mig själv. Energin är borta, som vanligt. Och jag är en grå trist jävla gnällkärring som är trött på sig själv. Som har fått världens tristaste blogg, som har gått och blivit världens tristaste människa...

Missuppfatta mig inte nu, jag älskar mina döttrar mer än allt annat på denna jord, trots att de bråkar med varandra och ibland driver mig till sammanbrott. Men som sagt så har jag behov, å ikväll känner jag av dem mer än vanligt...

Jag längtar efter Marcus så det gör ont i mig, på riktigt


FY FAN!