När mitt humör är som sämst, när jag är sådär riktigt toktrött så jag inte ens orkar med mig själv, så finns det bara en som fixar att få mig glad igen. Trist nog så är det samma person som får stå ut med mitt humör också, eftersom att jag har en tendens att bli konstig mot just honom. Blir så trött på mig själv!
Jag vill ju va snäll, go och glad jämt:) haha:)

Men efter middag med Isa, ett bad och samtal med finast, så känns allt lite bättre. Jag är bara i stort behov av sömn!

Men nu ska jag ta och vänta in äldsta dotra som snart kommer hem från kompis (hon som för första gången skulle sova borta igår, som ringde hem strax innan åtta och längtade efter maaaamma, så hon fick lov att komma hem, sötnöten)

Allt man behöver är lite kärlek, sedan brukar resten ordna upp sig:)