Fredagskänslan, totalt väck! Inte en tendens till en gnutta av den där mysiga fredagskänslan, trist. Har ätit och nu har jag två MYCKET trötta döttrar. Helt galet trötta tillochmed. Isa halvsover i soffan och Emilia hon mest bara gråter, över det mesta. Å jag gör nästan detsamma, då min energi är totalt slut. Jag känner inte igen mig själv inombors, inget jag borde skriva här. Men jag känner mig förvirrad... Har allt jag kan önska, men känner ändå mig tom.. Ständigt trött, trött, trött. Varför måste jag vara så TRÖTT??! Ni ensamstående mammor, hur GÖR ni för att orka allt jämt? Tips tack! Jobba heltid, två döttrar och ett hem som skulle behöva skötas betydligt bättre. JAG ORKAR INTE! Vägrar snart med vardagen. Är det såhär det ska vara, för all framtid? Är det meningen att man ska somna vid nio på vardagar för att vakna upp dagen efter 05,45 och iallafall vara lika jäkla förbannat trött? Och veta att tröttheten bara blir värre, värre och värre... Upp, fixa sig, lämna barn skola/dagis, jobba, hem, äta, sova och sedan om och om  och om igen.

Livet, är det så här det ska vara? Ändå har jag tur som har ett jobb som jag trivs med, har föräldrar som är de allra bästa och Marcus som får mitt hjärta att slå en massa extra slag. Det är därför jag känner att jag inte ska gnälla, för jag har det ju bra! Om det inte vore för den där förbannade tröttheten. Ständigt gnällig, ständigt något som är fel. Har jag gått och blivit en surkärring?

Har lust att bara ställa mig upp och skrika JAG ORKAR INTE MER!!!!!!...  Men vem faan skulle lyssna? Har fortfarande disk som ska diskas, tvätt som ska tvättas, barn som ska nattas, jobb som ska skötas, tänder som ska borstas, blommor som ska vattnas, skolväskor som ska packas, hår som ska flätas...

Låt mig sova, någon!!!?