Gjorde misstaget att läsa en gammal dagbok nyss. Jag har inte många kvar (har sedan jag nog var en 7 år skrivit nästan dagligen), de flesta ligger nog nerpackade i någon kartong hos mamma och pappa, men denna hade jag skrivit i under sista året innan jag flyttade ifrån barnens pappa. 
Blir irriterad på mig själv när jag läser, hade jag varit min egna bästa vän, hade jag gett mig själv en smäll på käften och frågat vad det var jag höll på med.
Jag blir nästan illamående när jag tänker på den sista tiden. Jag skriver gång på gång i dagboken "Är det såhär kärlek ska kännas?" "Är det såhär man ska må?" och på ett av de sista bladen så har jag skrivit "Jag tror inte jag vill något mer"   Det gick så pass långt att jag hoppades på att han inte skulle komma hem på natten när han var ute och festade. Jag visste att han träffade andra och det var nästan bara skönt att slippa ligga och vara nervös över hur han skulle vara på natten när han kom hem dyngrak. Bättre han kom dagen efter, bakis och jävlig. Slutade iallafall alltid med att det var jag som fick säga förlåt. Det var ju FEL av mig att skälla!!??
Men ändå blev det som en spark i magen när jag fick det svart på vitt att han faktiskt hade ett förhållande vid sidan av. Åren med honom har gjort mitt hjärta ärrigt. Jag kan faktiskt inte minnas mycket kärlek alls. Mest bara magont, tårar och bråk. Mina frågor jag ställt mig i dagboken "Är det såhär kärlek ska kännas?" har jag ju svar på nu. och NEEEJ, kärlek ska vara något bra! Inte något som får en att vilja kräkas.

För mig är det stort att säga att man älskar någon. Det är inget man säger i förbifarten i någon kort relation, där man knappt känner varandra. Jag har fler gånger fått höra dem orden och då bara kunnat svara "tack" eller "va söt du är" Jag säger inte sånna ord, om jag inte verkligen menar det.
Men jag minns så många gånger när jag legat på Marcus bröst, förra året. När jag ville krypa in under hans skinn, när jag verkligen ville tala om hur mycket jag ville vara med honom, när jag verkligen ville säga dessa tre svåra, men underbara ord. Men det gick inte, jag kunde inte.. Tänk om jag där i mörkret, när jag ligger på hans bröst med nästan bokstavligen hjärtat i hans händer, tar mig mod att säga dessa ,som för mig är massor, och han kanske då svarar "mm, va söt du är"
Va gör man då? Blundar hårt och låtsas att inget hänt?
Men jag slapp fundera. För en natt, eller sen kväll var det nog, så sade han det: jag älskar dig! Han sade det till mig!!! Han älskar MIG! Det är ju ganska längesedan nu, men sånt som man nog kommer kunna leva på länge.
Jag har inte längre svårt att visa honom va jag tycker, jag talar ofta ofta om hur mycket jag älskar honom. Och jag känner mig älskad, för mig är det så stort!
Å jag vet att han står ut med mina konstiga funderingar som jag får då och då. Det blir bättre och bättre, men har nog kommit på att de nog aldrig kommer att försvinna helt. Jag är orolig av mig. Det är bara så. Och jag vet att man aldrig ska ta varandra för givet. En dag kanske det händer något som gör att all denna kärlek tar slut. Skulle jag fixa något sådant? Eller skulle mitt redan ärriga hjärta brista? Sånna här tankar får mig att drömma mardrömmar om nätterna...

Jag är glad att tiden från dagboken är förbi. Jag är glad att jag äntligen fått känna på hur kärlek SKA kännas. Jag är glad för att äntligen fått landa. Jag är glad över att kunna känna mig älskad. Jag är bara så förbannat glad!

Ett sånt här inlägg som jag med all säkerhet kommer att ångra att jag skrivit imorgon när jag vaknar. Kanske jag ibland skriver lite allt för mycket öppet. Men ni som läser, är så få.. Och kan tänka mig att den största delen är släkten (systrar, mamma, farmor, moster, m.fl) som redan vet hur jag är..

Jaja, mitt i allt detta så kan jag tipsa om en bok. Mia Skäringers bok "Dyngkåt och hur helig som helst" Bra bok att läsa om man är mamma, ett antal saker man känner igen sig i. Lättläst och roande:)

Nu är klockan alldeles för mycket för mig. Imorgon är det alarm-dags vid 5:45 igen. Är det inte alldeles underbart? Nio arbetsdagar kvar, sedan mina vänner är det jag som är ledig i 4 veckor! yeeeay!