Slut på semestern, slut på allt som har med ledighet att göra och dessutom slut på dagar som jag kunnat spendera på helt annat ställe än i avesta. Sitter på tåget på väg hem igen, hem till något jag inte ett endaste dugg saknat.  Att komma hem till en tom och tyst lägenhet gör mig allt annat än på bra humör, det enda jag vill just nu är att inte vara hemma. Jag har sista tiden blivit bortskämd med en massa närhet och kärlek. Men nu då? Hur ska jag  kunna fixa vardagen igen?
Ingen lust alls att sjunka igen, ingen lust att komma tillbaka tillvardagen alls.
Helgen har varit bra, som vanligt. Som alltid. Fast har en massa saker som jag inte vill tänka på. Som känns som om jag skulle kunna kräkas bara tanken kommer upp, så ska försöka gömma undan den långt bort. Är tveksam om jag kommer lyckas. Eller om jag ens ska försöka.

Men nu ska jag om cirka en timme kliva av tåget, ta mig hem till mamma för att dricka varm choklad och prata bort en stund och sedan hem till en säng, där jag ska ligga alldeles ensam och tycka synd om mig själv. Patetisk? Javisst! Men så är det.

Usch va jag skulle vilja gråta en liten stund..

hejhej