Kom hem strax innan halv sju från jobbet och sedan då jag klev innanför dörren har det varit fullt slagsmål. Syskonkärlek, vad är det??? Jag tror på fullaste allvar att mina döttrar avskyr varandra, det går inte en minut utan skrik, slag, rivsår och bitmärken. Är det så det ska vara, eller är det jag som totalt misslyckats i barnuppfostran?
Som alla sade när jag var gravid med Isa, att "de kommer få sån glädje av varandra, kunna leka tillsammans så bra nu när du får dem så tätt" Ja, VISST!
Fasar för den dagen Emilia är 15 och Isabelle då är 14. Kan ju verkligen hoppas att ingen av dem blir som jag när jag var 14. Usch!
Men nu är det slutgnällt på mina små monster:)

Har haft en helt ok måndag, dagen har gått fort då det varit fullt upp hela tiden. Och inte har jag helt slut på energi än heller. Perfekt, eftersom att det idag är min tevekväll. Ska beundra kärleksfulla familjer i "Familjen annorlunda"
En annan sak jag idag gjort är att anmäla mig till kör igen. Har ju under ganska många år sjungit i kör, men de senaste åren har jag ju inte gjort ett endaste dugg. Men imorrn är det dags igen. Av att sjunga blir man lycklig, och är man lycklig blir man vacker. Försöker iallafall inbilla mig något liknande!

Men nu så ska jag försöka att få av de små kläderna och snart natta dem. Sedan ska det soffas och sova.

En ganska härlig måndag!