Efter moussaka-middag så sitter jag och ser på ett hem som ser ut som en katastrof. Det är något psykologiskt över det, ju stökigare jag har, desto tröttare blir jag. Blir trött bara jag öppnar dörren hem hit. Jag avskyr denna lägenhet!

Dagen började helt ok, men efter lunch kändes en minut som timmar. Och att komma hem från jobbet strax innan halv sju, är för sent för mig. Jag är trött, flickorna är trötta och hela kvällsproceduren blir förskjuten och det slutar med att vi allihopa kommer i säng alldeles för sent och som då resulterar i att morgondagen blir ännu värre.
Nä, tidig morgon är bättre. Morgonen är min tid på dygnet, bra mycket mer än kvällen.

Men mitt i all denna trista gråa vardag, så känns allt riktigt bra. Jag har mina tankar hos Marcus hela tiden, saknar honom så massa mycket, han är som sagt underbar:)

Men nu så ska jag ta mina vilda monster och lägga oss. Kan tänka mig att vi somnar samtidigt, som vanligt. Är en trött mamma med trötta barn, så är det!