Varit en omtumlande dag, en massa samtal och en hel del tårar. Men nu känns det bra, känner att nu får det faktiskt räcka och det är jag och barnen som går först av allt.
Tänker inte skriva nå detaljer alls, men just nu känns det bara omtumlande och konstigt och jag är rädd för att det bara är början på en massa massa bråk.

Energin är slut.
Jag orkar inte ens tänka.

Det jag önskar mest av allt nu är att få somna bredvid Marcus...