Det riktigt skär i hjärtat att se sina barn ledsna, att verkligen se hur paniken växer sig i ögonen. En jobbig kväll, som jag bara vill ska ta slut.

Mest av allt vill jag nog bara krypa ner under täcket med tjejerna och vakna och det är ny morgon. En ny dag, då jag känner mig stark igen.
Men jag har fått inse saker ännu mer,att det här är en början, på något nytt.

Nog svamlat. Jag är glad att helgerna med Marcus ger mig så pass mycket ny energi att jag klarar allt vad vardagarna har att ge utan några större problem. Fy faaen, det är ju sånna här kvällar jag behöver honom som mest!

Nu ska jag försöka få ut den negativa energin hemma här och in med ny.