Det är en sån kväll igen, då jag behöver honom här. En sån kväll jag känner mig minst i världen. En kram skulle göra gott nu. Sitter här som en jäkla patetisk människa och bölar, för att jag inte vill vara ensam. Just denna period i mitt liv behöver jag honom som allra mest. Men biter ihop, det här fixar jag ensam väl? Med hjälp av en massa kärlek på helgerna...

Emilia sover redan, hon är inte pigg. Varm och kinkig. Isabelle däremot är pigg som en mört och springer runt och leker med sin favoritbarbie, å har ingen lust alls att sova.

Jag plåstrar om själen genom att smörja mig med min favorit bodylotion, som doftar ljuvligt. Drömmer om framtiden, som ibland inte blir som man tänkt sig.  Men jag känner en enorm förväntan, ett stort hopp och en massa längtan...
Men ikväll vill jag ha honom här!