Var på väg till jobb imorse, med cykelkorgen fylld av fikabröd, tog jag munter och förväntansfull Isabelle (sista dagen på dagis för stora tjejen) och sur som en citron-Emilia med mig först till dagis. Väl på väg in blev Emilia ledsen, varför vet jag fortfarande inte, men hon stack iväg iallafall och jag fick lämna Isa fort för att ut och leta efter Emilia. När jag väl hittade henne, så var hon varm, så antar att det var därför som hon surat. Sjuka barn är lika med suuura barn.
Så var bara att cykla ner till jobb, med nybakad rulltårta och kakor för att sedan ta oss hem igen. Suck...
Hon är sådär på gränsen till att inte orka, men fortfarande tjatig. Allt är ju så tråååååkigt tycker hon.

Inatt har jag iallafall drömt mardrömmar igen. Om avslitna armar, blod... Minns en period för ett par år sedan när jag ständigt drömde om blod, konstigt det där. Måste googla vad det betyder. Jobbigt att vakna och vara livrädd:(

Nu ska jag försöka få med mig Emilia för att panta flaskor och handla lite. långt kvar till barnbidraget, får nog leva på lite luft och vatten sista veckan. Funkar säkert bra..


Men för att få riktig fredagskänsla, så bjuder jag på en låt. Fibes oh fibes, underbart jäkla snygg karl! Får mig att minnas en helg i stockholm, en helt fantastisk helg! Med höga klackar, skumpa, café opera, dans, mer skumpa och konsert med Veronica Maggio och fantastiska Fibes oh fibes. Aaaah, så härligt!