När jag har mina "sentimentala" kvällar, tycker jag synd om min närmsta. Jag blir jobbig, näst intill elak och bara försöker suga åt mig varenda gnutta av hans energi.. Och morgonen efter vaknar jag och funderar på vad jag hållt på med och frågar stackars M om jag varit jobbig... "neejdå" får jag alltid till svar. aaa, va jag älskar den mannen, å att han dessutom säger att han älskar mig, gör ju det hela mycket roligare:)

Nu ska jag iallafall jobba, och sedan så tänker jag skynda mig hem, för då är han här och väntar. Ska krama honom hela kvällen och hela natten. Ska bli hur härligt som helst.

Men nu väcka vilddjuren.

Gomorron på er!