Tankarna snurrade alldeles för mycket igår när jag skulle sova, jag var upp-speedad till tusen och ville inget annat än att bara gråta. Ett typiskt tecken på att Frida är alldeles för trött och borde låsa in sig någonstans där hon inte kan härja med de personerna hon älskar. När klockan närmade sig tolv så fick jag nog av tankar och drog fram spikmattan för att lägga mig på den, å tjoff så sov jag och vaknade två timmar senare av att den nästan satt fast på ryggen på mig. Sedan var det helkört igen, sömnen ville inte infinna sig. Sånt kan göra mig helt galen, jag hatar att inte kunna sova.
Ge mig en varm Marcus att somna bredvid, så har jag inga som helst problem att hitta in i drömmarnas land. Men i en alldeles för stor ensam säng, blir alla problem tusen gånger större än va de är.
Och ekorrhjulet är igång, en sömnlös natt förvandlas till många och humöret blir värre och värre.

Tur att jag har mins småsessor hemma!

Men nu mötre på dagis och sedan jobb, ljuvliga onsdag. Fy fan!