Det var helt mörkt ute när jag vaknade i morse.. Mörkt ute, mörkt inne, mörkt i hjärtat och jäkligt mörkt i sinnet. Jag har förvandlats till ett monster! Hjärnspöken till tusen, humör som en skadeskjuten räv och det enda jag längtar efter, är att få sova!
Det är nu jag skulle vilja trycka på pausknappen några månader, för att hitta energin att ta tag i saker och ting.. De pausade månaderna skulle spenderas i soffan, sovandes.
Att tänka är inte riktigt min grej...
Att dessutom vara TRÖTT när jag tänker, förvandlar det mesta till riktig seg havregrynsgröt i min hjärna.
När jag tidigare haft besök av hjärnspökena, så har det oftast slutat i ett helt hav av tårar en kväll, oftast vaknat dagen efter å det har kännts bra. Men nu när tårarna är slut då? Jag vaknar upp dagen efter och känner mig mer hembesökt än någonsin.
Finns det ingen riktigt elak jävel, som kan få mig att gråta riktigt mycket? Snälla, hjääälp mig...

Onsdag idag iallafall, jag är klädd och ska strax väcka mina kärlekar och klä dem. Sedan ska det jobbas, å på jobbet har jag annat att tänka på än konstiga tankar, skönt!

         Kärlek, kärlek, kärlek...