En längtan

Jag längtar bort från vardagen. Längtar bort från allt grått och trist. Längtar efter den där känslan. Jag längtar efter att bara få lite mer energi.
Jag känner mig helt tom, på ett konstigt sätt. Jag har kommit på mig själv med att inte gråtit på jättelänge, och det känns bara konstigt. Jag som brukar vara så full av en massa känslor, har gått och blivit...kall?!
Eller håller jag på att bli som förr om åren? Då jag helt enkelt bara struntade i varenda känsla som fanns och inte ens orkade gråta.
För varför gråta, när ingen ändå egentligen bryr sig?
Tomma ord betyder inte mycket... Men kan inte bestämma mig för vad som känns mest, tomma ord, eller inga ord alls?
Jag är inte ledsen, jag är inte lycklig, jag är liksom inte något alls. Bara tömd på känslor och energi.
Eller var det med energin, som känslorna försvann?
Jag har sedan förra veckan börja känna en hopplöshet...
Jag har sedan förra veckan börjat känna tvivel...
Jag är rädd för att jag inte ens skulle fälla några tårar, eftersom att jag innerst inne vet...
Ge mig lite sömn, ge mig en känsla...
Få mig att gråta, eller allra helst le...
Ge mig bara lite, lite bekräftelse...
Ge mig NÅGOT, NÅGON!