Ska livet verkligen vara såhär i en massa år till? Gå upp halv sex varenda jäkla vardag, jobba, komma hem, äta, vardagssysslor, umgås med barn och för att sedan frammåt halv nio lägga sig totalt slutkörd och tömt helt på energi. Varje eviga vardag... För att sedan i två dagar få försöka få kvalitetstid med dem man tycker om, å sedan är helgen över igen. Livet springer verkligen bort från mig känns det som. Jag tycker nyss jag satt här och längtade till 2 veckors semester, och nu helt plötsligt känner jag mig mer utpumpad än någonsin, nästan 3 månader senare..
Jag behöver något att se fram emot, ge mig en vecka på något soligt ställe, med sena nätter, varma stränder och goda drinkar. Eller ge mig bara en fjuttig jäkla kryssning med familj och vänner, för att få glömma vardagen för 24 timmar.. vardagen är just nu bara en raksträcka, varken upp eller ner. Allt rusar på i 120 och jag hinner inte med! JAG HINNER INTE MED!
Längtar efter vardagslyx, som restaurangmat, gott vin, bio...  vad som helst som får mig att stanna upp en stund och njuta. För det är väl det man ska försöka att göra? Njuta av allt jag har, för jag har ju en hel massa saker i mitt liv som får mig att må bra...

Men ikväll är jag verkligen fundersam över om det ska fortsätta såhär?

Nu ska jag ta och hämta hem barnen från kompisar, sedan blir det kväll..