Jag är nog bara trött, men har en såndär gnagande oro över att något är fel. Avskyr att känna så, för det första som tar skada av min oro är mitt humör. Trötthet gör mig dum i huvudet, det vet jag ju själv...
Stängde in mig en stund i köket, slog på musik högt och försökte glömma vardagen för en stund, men det fungerade inte nå bra. Är det mörkret utomhus som gör det?? Som gör att jag tycker att allt är förbannat TRÅKIGT!? Skrev ju om det igår, men allt känns bara som en raksträcka rakt ut i intet. Har noll koll på vad som händer och sker och det beror med all säkerhet på att det inte är något speciellt som händer. Det är inte längre höga berg och djupa dalar, det är bara...  platt!
Jag känner mig mer trist än någonsin, grå, grå, grå. Inget bubbeldrickande, inga sena efterfester och ingen ångest dagen efter. Känner mig som en grå, trist, tvåbarnsmorsa som har kört fast helt i vardagen. Lördag hela veckan, har byts ut mot tisdag hela veckan. Det enda jag går och längtar efter är att få sova och vakna utvilad..

Tiden rinner bort, å snart sitter jag här och det har gått alldeles för många år och jag kommer ångra allt det där jag inte gjort...

Längtar efter att det ska hända något, något som får mig att reagera. Jag vet hur härligt det är när man står på toppen på det högsta berget, och jag vet hur otroligt jobbigt det är att vara på botten. Men vet ni, det är jäkligt trist att vara där mitt emellan...


Jag är UTTRÅKAD! Få min vardag att bli något roligt!