Jag har länge påstått att jag gillar att gråta, alltså se filmer/serier som är så pass romantiska/sorgliga att man bara inte kan hålla tårarna borta. Ikväll var det plågsamt, såg på Grey´s och jag har verkligen storgråtit, ett av de bästa avsnitten jag sett.  Men kan det verkligen vara bra för själen att se sånt? jag tvivlar...