Efter en riktig gråtsöndag, ville jag vakna upp måndagmorgon och bara känna mig sådär stark, lycklig...
Istället är jag på tippen att börja gråta igen, efter en sömnlös natt, då Emilia gråtit och gråtit.. Kliver upp och det spöregnar! Idag ska jag ju till jobbet och lära mig nya saker, nya uppgifter väntar och jag KAN INTE VARA HEMMA! Det går bara inte, jag måste jobba!
Skickade ett litet sms till min snälla mamma, som jobbar natt och berättade hela situationen. Typ att Emilia är sjuk, jag MÅSTE jobba, vad fasen ska jag göra?!

Fick tillbaka en minut efter att det ordnar sig såklart, emilia får vara hos min mamma, trots att mamma måste sova när hon jobbat en hel natt. Min mamma är underbar!

Jag ska ta mig in i duschen, försöka att tänka fina tankar, tänka positiva tankar, för det är väl så man ska göra, när allt bara känns grått och trist?

Jag behöver en kram!