En helt ok morgon, förutom en extremt sur Isabelle, men det är jag ju van vid:)
Mina känslor börjar svalna, kan det vara bristen på tid tillsammans? Att jag liksom glömt hur härligt det är att vara honom nära? Eller är det bara så att jag på något konstigt sätt börjat övertala mig själv att det faktiskt är så att det kanske är lika bra att försöka glömma allt som har med hjärtat att göra...

Vilket ska man gå efter? Hjärtat eller hjärnan?
Hjärtat säger en sak, medans förnuftet säger att det är lika bra att sluta tråna..

ÄH!

Jag sitter på jobbet nu och äter frukost och ska strax sätta igång och arbeta för fullt. Har tredagars-vecka denna vecka, eftersom att Emilia ska till Falun på torsdag och opereras...

Jag mår toppen, eller försöker intala mig det iallafall..

Längtar så det nästan gör ont!
Men ska inte...